Trafiken i Rom är inte som hemma!

ug

Igår tog jag min första joggingtur på Roms gator. Det första intrycket man får är att det bara kan finnas två sorters fotgängare. De snabba och de döda. Som tur är de romerska bilisterna snabba med god reaktionsförmåga. De fromma tackar Santa Franceca Romana för hennes beskydd. Cynikern tackar snarare de italienska försäkringslagarna som automatiskt ger bilförarna skulden för alla typer av trafikolyckor. Undrar vem jag ska tacka? Den bästa taktiken har jag fått lära mig av Laura är att vara lika vaken och bestämd som romarna själva. Väl ute på Roms gator så är det bara att bestämma sig. Jag tar ett bestämt steg ut i gatan och tittar förarna med bestämd min. Laura lovar mig att de stannar. Då tror jag på det! En timma senare är jag hemma igen glad och svettig. Jag överlevde!

SCUOLA PRIMARIA E DELLI´NFANZIA STATALE "DON FILIPPO RINALDI"

När du som pedagog kommer till en annan skola så har man sina förväntningar på hur man tror att det ska vara.Skolor brukar ju se ut på ungefär samma sätt. Men när jag för första gången kliver in i skolbyggnaden så slås jag av att det ser så gammalt och slitet ut. En stor tavla hänger på väggen med Maria Montessori som ger ett välkomnande intryck. En liten skolgård som ska räcka till 200 barn. Från förskolebarn till barn som är tolv år. Utrymmena för barnen är små. I varje klass går det ca. 25 elever. Klassrummen är små och det finns inte mycket yta att röra sig på. I dagen skola skriker vi efter mera teknik. Mera datorer, kanoner och interaktiva tavlor som vi vill ha i varje klassrum så  klart. Det tog inte lång tid förrän jag började fundera på vart datorerna finns både till elever och lärare. I några klassrum finns det en gammal dator som jag inte riktigt vet ännu om den används. Pedagogerna har inga arbetsrum och tillgång till datorer finns inte i detta skolhus. I den delen som det inte är Montessori skola sitter rektorn och där finns tekniken. På personalrummet finns två tekniska apparater och det är två viktiga ting för lärare. En kaffe apparat och inte minst en kopiator. Ingen soffa att sitta och dricka sitt kaffe i. Raster har man inte under dagen så man behöver inte oroa sig för sina "rastvakter" som vi lärare gör här hemma. Pedagogerna  följer sina elever hela dagen oavsett om de är ute eller inne. Barnen har långa dagar i skolan. De börjar 8:30 och skoldagen är slut 16:30. Alla barn går samma tider oavsett ålder. Förskolan har samma öppettider. När skoldagen är slut följer alla pedagoger sina elever till grinden där det står väntande föräldrar. Pedagogerna arbetar två olika skift. Antingen arbetar du med eleverna fram till lunch tid och den andra pedagogen tar över och avslutar undervisningen på eftermiddagen. På så vis är de två pedagoger om samma klass men de möte endast en kort stund på dagen när det är lärarbyte. Förutom tiden med eleverna har de planeringstid och en lång dag i veckan när de har avdelningsmöte på kvällen. Mina egna funderingar är och hoppas att få en del svar på. Hur påverkar det slutresultatet i skolan med så skilda förutsättningar för våra barn? Ser framemot att följa undervisningen här ett tag framöver.  

 

Tiden går fort när man har roligt!

 Efter tre dagar i Rom har jag hunnit med en hel del.Laura som är min handledare kom och mötte mig på flygplatsen. Ett spännande möte med en blivande kollega som jag bara haft kontakt med genom mail.Lite nervös var jag över hur vår kommunikation skulle se ut eftersom Laura klargjort för mig att hennes engelska är fattig och jag vet ju att min italienska är likaså. Lauras budskap var i sitt sista  mail .........We will talk in signs! Trots det så fungerar det riktigt bra. Engelska,italienska och kroppsspråk. Tack gode någon för Google translate!
Första morgonen vaknade jag av olika miljöljud som jag inte brukar göra. Bilar,vespor och människor som småpratar på detta vackra språk och sopbilen som kommer och hämtar soporna. Från köket skramlar det och det luktar Italien. Nu är det på riktigt!
I det här huset bor jag den här veckan. Via Conte di Carmagnola 58. Visst låter det vackert!
Lördag och söndag innehöll sol och bad och en stadsrundtur. Rom är stort och ett besök på Colosseum och en av Roms främsta kyrkor Pantheon fick räcka för den dagen. Att komma till Rom är som att gå in i en annan tid. Spännande och mystiskt! Man behöver inte känna sig ensam i Rom för staden myllrar av turister från alla världens hörn.

Så här gick det till innan jag "landade" i Rom.

Så här gick det till.........

Fick ett mail från Internationella Programkontoret vidarebefodrat av min rektor Lena Astré. COMENIUS - en del av EU:s Lifelong Learning Programme , ett livslångt lärande som omfattar i nuläget 33 länder. En möjlighet för pedagoger att ansöka medel för att gå kurser eller att ”skugga en kollega” i ett annat EU land. Jag tyckte att det lät väldigt spännande! Som pedagog har jag tänkt att våra möjligheter är ganska begränsade inom fortbildningsområdet. Programkontoret erbjöd en halvdag med utbildning i hur man skriver ansökningar. En dag i december for jag till Borås. Åkte hem med en del kunskap om hur man skulle gå tillväga. Tänkte genast …..... att det här skulle bli en utmaning för mig som inte är van vida att skriva ansökningar. Den största utmaningen skulle nog bli att hitta en värdskola som skulle vilja ta emot mig i 6 veckor. Började formulera mina tankar i huvudet och funderade på vart jag skulle ta vägen och vilken skolform jag skulle vilja besöka. Fridhemskolan har som uppgift att ta emot och tillgodose Groddens förskola i kommunen som är en Montessoriförskola. Vi har under ett års tid börjat att implementera ett Montessoritänk på skolan som på sikt skall leda till en inspirerad Montessoriskola. Skolan har börjat att köpa material och anställt en lärare med den kompetensen. Vi skall också ta del av Groddens kompetens och samverka runt den. Då var valet inte lika svårt längre. Italien med Maria Montessori som grundare och ett tänk med material som ska hjälpa elever i svårigheter. Rom kändes ju som ett bra och spännande alternativ för mig. Mycket kultur och ett härligt klimat gjorde ju inte valet sämre! Efter mycket jobb,frustration så fick jag i min hand en officiell inbjudan från en skola i västra Rom. Detta var i grevens tid eftersom det var sista dagen innan ansökningsstiden gått ut. En påskrift från rektor och sen gick den iväg. Sen var det bara att vänta!

Ja, väntan var lång men med ett lyckosamt resultat. Nu är jag snart på väg till Rom med stor förväntan!   

Om mig och min utbildning

Lite om mig själv...........

Arbetar som specialpedagog på Fridhemskolan i Vårgårda kommun. Har arbetat i kommunen de senaste 9 åren. 

Min bakgrund har jag i förskolan och alltid haft ett stort intresse av att stötta barn som får jobba lite extra för att utvecklas i livet. Mitt första jobb efter avslutad utbildning var i Vänersborg med döva barn. Detta arbete gav mig möjlighet att lära mig teckenspråk. Här startade mina tankar om att utbilda mig till specialpedagog. Jag läste på specialpedagogiska programmet i Göteborg och har snart arbetat 10 år inom detta. 

Efter att jag avslutat min specialpedagogiska examen har jag jobbat allra mest med att utveckla metoder för att hjälpa elever med läs-och skrivsvårigheter vilket ligger mig varmt om hjärtat. Arbetar också med föräldrautbildning (Cope) här i kommunen. Det ser jag som en bra kombination för jag tycker att vi måste se barn som en helhet och inte eleven i skolan som en isolerad företeelse. 

Jag bor i Vårgårda kommun tillsammans med min familj. Vi har fyra barn som alla är i skolsystemet just nu. En skola skall passa alla barn oavsett bakgrund och det ska jag försöka vara med att verka för.