Hemma igen!

Hemma på Bergsgatan igen. En konstig känsla för sex veckor är en ganska lång tid. Ett härligt höstväder gjorde att omställningen inte blev så stor.Underbart att få träffa sin" la famila igen". Imorgon sätter jag mig på cykeln igen och åter dags att kliva in på Fridhemskolan. Mandelskorporna är packade och ser framemot att träffa mina kollegor igen!

Dags för fröken att tacka för sig!

Ur kaoset kom det ordning. Väskan är packad och ligger nu i sängen med blandade känslor. Ska naturligtvis bli underbart att komma hem till familj och vänner. Inte minst mina arbetskamrater på Fridhem. Svårt att i ord beskriva hur bra jag har haft det under den här tiden. Jag har lärt mig otroligt mycket och förstått hur värdefullt det är att observera en klass och hur mycket man ser och uppfattar på ganska kort tid. Det behövs inga språkkunskaper för det. Jag tror att både jag och mina kollegor här har varit förvånade över hur lika vi ser på våra barn. Trots bristande språkkunskaper så har vi tillfört varandra kunskap och erfarenheter. Förutom allt skolarbete så har allt annat varit bonus. Hade nog inte vågat hoppas på att allt skulle bli så bra. Funderar på om jag skulle backa tillbaka tiden och gjort något på ett annat sätt, så skulle det väl vara språkkunskaperna i så fall. Men det har haft sin tjusning på många sätt också. Anna som jag har bott hos den mesta av tiden är inte så bekväm med engelska språket. Det har bidraget att jag har lärt mig mera italienska än vad jag hade gjort annars. Dessutom är det häftiga att oavsett språk så är vi ganska lika som människor och att vi har ett gemensamt yrke bidrager säkert. En sak som är säker är att jag har fått nya vänner som faktisk är svårt att säga adjö till. Men jag lämnar säkert kvar lite prylar lite här och där och det betyder att jag kommer tillbaka. Dessutom har jag sagt att ......... inte om dom kommer utan när dom kommer till mig.  Gratzie multo!

Kaos!

Specialpedagogen är satt ur spel! Men en liten strimma av struktur fanns bland röran som gjorde att jag hittade joggingskorna! Det brukar ge resultat. Ur kaos brukar det komma något nytt var det någon som sa. Var det Freud eller Kullberg  som myntade det begreppet tro? Får förlita mig på det i alla fall!

En eftermiddag med Laura

Då hinner man med en del. Det passar mig ganska bra och tror att vi passar varandra. Vilken tur jag har haft! Lauras man Claudio säger till mig att du har inte bara haft tur när vi resonerar om det vid matbordet. Du har jobbat för det och när jag tänker efter så har jag nog det. Claudio jobbar alla timmar på dygnet och jobbar på att inte jobba så många timmar hur det nu kan gå ihop sig. Frågar honom om han en sista gång kan förklara sitt jobb för en trögfattad fröken från Svedala. Klara (dottern) kommenterar snabbt att du är fullständigt normal Lena för när mamma och jag får frågan brukar vi titta på varandra och  småle. Hur var det nu ......... ? Det är enkelt att säga att mamma är lärare på en skola även om det inte är den normala skolan men pappa. Claudio är en konstnär och är omringad av likasinnade. Men har naturligtvis ett arbete som han lever av. Han arbetar för att skapa goda möjligheter för invandrare så att de ska få en meningsfull tillvaro i livet och inkluderas i det italienska samhället. Som konstnär har han tillsammans med andra konstnärer skapat en screening verkstad, där kvinnor och män från olika delar av världen samlas. Under gårdagens besök var de igång att trycka inför julens försäljning. Denna verksamheten går nog inte att leva av men ger en annan näring i livet. Mat, kultur och allt vad det innebär har jag verkligen fått smaka på under min vistelse här i Rom. Ett besök på en fantastisk utställning förstärkte det hela ytterligare. Realismi socialisti ( grande pittura sovetica 1920-1970). En utställning som berörde och påminner mig om livets orättvisor och att det som hänt är inte långt tillbaka i tiden. Tänker på min egen familj och vad livet gjorde med dem.
Ett besök på en bokhandel blev det några inköpta cd-skivor med Italiensk musik. Vill gärna ta med Italien in i mitt vardagsrum. Laura Pausini och Paolo Conte skall förgylla oss i höstmörkret därhemma. Kvällen avslutades mad ett besök i judiska kvarteret i Rom. Trånga gränder på en lite yta men väldans mysigt. Märkligt byggt för framför synagogan  är det en vanlig kyrka.Ett besök i synagogan föregås av stränga kontroller för att man är så rädd för attentat.Skrev förut att det inte är så länge sedan det hände och det lever fortfarande kvar. En god förtäring på en judisk restaurang blev ett gott avslut för den dagen.

Det är någon som gör förarbetet!

Svensk förskola håller mycket hög kvalité vill jag påstå. Det gör den här också men den ser annorlunda ut och har andra förutsättningar. Det finns mycket som vi har gemensamt.Första anblicken du får är att det kryllar av barn. Det stämmer för de har 100 barn i gemensamma lokaler. Barnen är fördelade på fyra grupper med 8 pedagoger och de jobbar antingen tidigt eller sent på samma sätt som skolan. Dessutom finns det några assistenter som jag inte har någon riktig koll på deras omfattning. I varje grupp finns det handikappade barn med olika funktionshinder. De har pedagoger med utbildning inom området en del av dagen. Trots alla barn så är det en lugn och fin miljö. Barnen sysselsätter sig med allt materiel som ligger prydligt och lätttillgängligt i hyllorna. Allt är anpassat efter barnens behov. Det finns inget som förebygger fröknarnas ryggbesvär.Det är bara fröknar i Montessori förskolan och skolan. I den vanliga skolan förekommer det manliga lärare men det är färre än vad vi har i den svenska skolan.  Som i skolan har barnen långa arbetspass med ett avbrott för frukost som består av smörgås eller frukt. Lunchen äter de i samma matsal som eleverna. Alla barn har samma tider som skolans barn har. Lika långa dagar för alla barn.
Det jag ser är att barnen är väl förberedda för det som komma skall i skolan.Barnen arbetar intensivt och fokuserat med det som erbjuds. Små barn tycker om att göra samma sak tills dom behärskar det och det är precis i linje med Montessoripedagogiken. Under min förskollärarutbildning gnuggades vi hårt med Piagets teorier och den är en grund för arbetet här i förskolan. Jobba, repetera tills barnet känner sig säker inom området för att sedan lägga till nytt till de gamla erfarenheterna. Så enkelt och självklart. Barnen visar egentligen vägen själva bara vi erbjuder en stimulerande miljö. Stämmer väl egentligen in lite på hur vi vuxna utvecklas också. Vi brukar säga att det aldrig är för sent. och det känns tryggt att veta. MEN inte att förglömma så har alla som jobbar inom förskolan tillgång till barnens mest sensitiva period i livet och det skall vi ta tillvara på. Det är en unik möjlighet och en gåva!

Rudolf är här!

När jag skulle packa inför den här resan var det ganska svårt att veta vad som skulle stoppas ner i min nyinköpta resväska. En STOR resväska! Ett tecken på att tiden har gått är alla fina frukt och grönsaks stånd som har skiftat innehåll efter säsong förstås! Läser i Kathryn Stockets bok Niceville om hur den matkunniga  Minny aldrig använder annat en frukt efter säsong för att få de godaste bakverken. Det är nog sant som hon säger att persikopajen skall bara tillagas under persikotid. Allt har sin tjusning på något vis och blev påmind om det idag när jag upptäckte att de släpat in Rudolf i affären för att stanna sin tid. En kollega sa till mig att du kommer komma hem lagom till att plocka fram tomtarna och sätta glöggen. I alla fall att sätta glöggen om den ska bli klar i tid. Souvenirer är inte min starka sida på inköpslistan men är svag för julsaker att hänga i granen om jag befinner mig utomlands när dessa saker gör come back i skyltfönstren. Så......även denna gång hamnade några i kassen. Det är ett av mina sätt att tänka när jag tar fram dom år efter år att dom köpte jag där och det är en mysig känsla. Min far har har gjort en fin trälåda med fina små fack i som de skall förvaras i. Är rädd för att den är full och kanske kan göra en beställning på ytterligare en. Eller så säger han kanske att det är dags att hålla sig hemma när det lackas emot jul. Tror att jag gör en förfrågan i alla fall. Skyltfönstren gör mig påmind om att det är dags att byta utstyrsel. Det hela känns väldigt overkligt när solen skiner och det är rätt behagligt att sitta i solen och äta glass. Jag passar på att njuta några dagar till av solen men börjar mentalt rusta mig för plocka fram yllekoftan och vinterstassen.  

Italienare är...... Italienare säger .......Italienare gör ........

Tillbaka igen med tillgång till internet. Fick en kommentar om att en kollega saknade mina inlägg och då blir jag naturligtvis glad. Det gör faktiskt jag också! Det har liksom blivit som en kvällsrutin för mig att få dela med mig av det som jag får uppleva. Skriva av sig för här har jag ingen som jag kan gå en kvällsrunda med och prata av mig dagens jobb. Saknar våra promenader kära Solskenskollega där i norr. Snart är vi på banan igen i Ekhagen menar jag! I fredags var det strejk i skolan och det gjorde våra möjligheter att komma iväg lite tidigare på vår inplanerade resa till Puglia som ligger i södra Italien. Måndag och tisdag var lovdagar och i slutet av förra veckan producerade barnen Hallowen saker som man gör i många andra delar av världen. Besökte USA vid denna tiden för två års sedan och där firades det med besked utan sans och balans. Under helgen fick jag några SMS av dottern som undrade var undangömda spindlar och pumpor fanns som skulle vara som bordsdekoration till helgens tjejkväll. Undrar vem som stoppat undan dom??? Tror att det hela löste sig med lite vägledning från Italiens bördiga slätter. En lång bilresa hade vi framför oss men det var det värt! ITALIENARNA säger att har man inte varit i södra Italien har man inte varit i Italien. Är beredd att hålla med om att det är en upplevelse. Det är verkligen bördigt och grönsakerna på håll ser nästan ut som om de vore av plast. Resan skulle naturligtvis vara en nöjestripp men som också skulle innebära tidiga mornar med olivplockning. Familjen Mayer hade bjudit med goda vänner som skulle bidraga med plockningen, och ganska snart förstod jag att det här var verkligt goda vänner. Att förena nytta med nöje är inte dumt. Fick ganska tidigt en fråga under min första tid i Rom, om att vi nordbor är kalla som människor och om det verkligen stämmer. Har funderat en del på det skillnaden på oss svenskar och Italienare. ITALIENARNA är (får väl tillägga de som jag mött) generösa, glada, lekfulla, tempramentsfulla och kärleksfulla. Jag blir alltid behandlad som en kär vän. Tänker på när de hälsar på varandra så pussas de och kramas mera än vad vi svenskar generellt sätt gör. Tänker på när jag var liten tog man mera varandra i hand så vårt sätt att hälsa på varandra har nog förändrats vill jag påstå. Kalla är vi väl inte förutom att vi bor i ett kallare land kanske. Men influenser från andra länder påverkar oss människor mer än man tror ..... tror jag. Men det som ITALIENARNA gör är att de inte gör allt så krångligt. De umgås spontant och ingen behöver stå i köket hela dagen och förbereda det som skall ätas. Man tager vad man haver! Det är något som i alla fall jag vill influeras av. Allt behöver inte vara färdigt när gästerna kommer och städa kanske man skall göra när gästerna gått hem eller när det behövs. Hur som helst så städade vi huset med gemensam kraft efter några trevliga dagar med mycket god mat och många glada skratt. En tungt lastad bil med matglada människor i och ett tillägg med många liter nypressad olja i bagaget.