Följ min resa i Rom där jag skall jobba på en Italiensk skola för att få ett erfarenhetsutbyte. för mer info om mig och mitt arbete se mitt första blogg inlägg.
onsdag 2 november 2011
Det är någon som gör förarbetet!
Svensk förskola håller mycket hög kvalité vill jag påstå. Det gör den här också men den ser annorlunda ut och har andra förutsättningar. Det finns mycket som vi har gemensamt.Första anblicken du får är att det kryllar av barn. Det stämmer för de har 100 barn i gemensamma lokaler. Barnen är fördelade på fyra grupper med 8 pedagoger och de jobbar antingen tidigt eller sent på samma sätt som skolan. Dessutom finns det några assistenter som jag inte har någon riktig koll på deras omfattning. I varje grupp finns det handikappade barn med olika funktionshinder. De har pedagoger med utbildning inom området en del av dagen. Trots alla barn så är det en lugn och fin miljö. Barnen sysselsätter sig med allt materiel som ligger prydligt och lätttillgängligt i hyllorna. Allt är anpassat efter barnens behov. Det finns inget som förebygger fröknarnas ryggbesvär.Det är bara fröknar i Montessori förskolan och skolan. I den vanliga skolan förekommer det manliga lärare men det är färre än vad vi har i den svenska skolan. Som i skolan har barnen långa arbetspass med ett avbrott för frukost som består av smörgås eller frukt. Lunchen äter de i samma matsal som eleverna. Alla barn har samma tider som skolans barn har. Lika långa dagar för alla barn.
Det jag ser är att barnen är väl förberedda för det som komma skall i skolan.Barnen arbetar intensivt och fokuserat med det som erbjuds. Små barn tycker om att göra samma sak tills dom behärskar det och det är precis i linje med Montessoripedagogiken. Under min förskollärarutbildning gnuggades vi hårt med Piagets teorier och den är en grund för arbetet här i förskolan. Jobba, repetera tills barnet känner sig säker inom området för att sedan lägga till nytt till de gamla erfarenheterna. Så enkelt och självklart. Barnen visar egentligen vägen själva bara vi erbjuder en stimulerande miljö. Stämmer väl egentligen in lite på hur vi vuxna utvecklas också. Vi brukar säga att det aldrig är för sent. och det känns tryggt att veta. MEN inte att förglömma så har alla som jobbar inom förskolan tillgång till barnens mest sensitiva period i livet och det skall vi ta tillvara på. Det är en unik möjlighet och en gåva!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Lena!
SvaraRaderaTack för alla trevliga bloggar, det har nu blivit en vana att läsa dessa så jag tar för givet att du nu fortsätter blogga om Fridhem och livet i Vårgårda, eller????????
Ha det så bra
Ulla Lj