Dags för fröken att tacka för sig!

Ur kaoset kom det ordning. Väskan är packad och ligger nu i sängen med blandade känslor. Ska naturligtvis bli underbart att komma hem till familj och vänner. Inte minst mina arbetskamrater på Fridhem. Svårt att i ord beskriva hur bra jag har haft det under den här tiden. Jag har lärt mig otroligt mycket och förstått hur värdefullt det är att observera en klass och hur mycket man ser och uppfattar på ganska kort tid. Det behövs inga språkkunskaper för det. Jag tror att både jag och mina kollegor här har varit förvånade över hur lika vi ser på våra barn. Trots bristande språkkunskaper så har vi tillfört varandra kunskap och erfarenheter. Förutom allt skolarbete så har allt annat varit bonus. Hade nog inte vågat hoppas på att allt skulle bli så bra. Funderar på om jag skulle backa tillbaka tiden och gjort något på ett annat sätt, så skulle det väl vara språkkunskaperna i så fall. Men det har haft sin tjusning på många sätt också. Anna som jag har bott hos den mesta av tiden är inte så bekväm med engelska språket. Det har bidraget att jag har lärt mig mera italienska än vad jag hade gjort annars. Dessutom är det häftiga att oavsett språk så är vi ganska lika som människor och att vi har ett gemensamt yrke bidrager säkert. En sak som är säker är att jag har fått nya vänner som faktisk är svårt att säga adjö till. Men jag lämnar säkert kvar lite prylar lite här och där och det betyder att jag kommer tillbaka. Dessutom har jag sagt att ......... inte om dom kommer utan när dom kommer till mig.  Gratzie multo!