Big Bang!

Tänk att elevarbeten från årskurs två kan bli så fantastiskt vackert! Redan i tidiga år arbetar man med standarteorin om universums uppkomst och utveckling. Visst ser det ut som en riktig Big Bang!

Boken står för kunskap!

I en veckas tid har det pågått ett intensivt arbete med att städa skolans bibliotek. Klasserna har haft olika ansvarsområden så allt ska bli färdigt i tid. Varje år firar man boken som står för kunskap. Eleverna är stolta över sitt bibliotek och  dagen till ära har det skrivits dikter. Innan klockan är slagen städas golven och bandet som skall klippas sätts upp. Saxen ligger på plats och det är dags att inleda och en lärare tar till orda. Att det är en högtidsstund för hela skolan är ingen tvekan. Hon berättar hur viktigt det är med böcker och nu är det barnens tur att delta. Många fina dikter läses och en som jag fastnade för var ...... när jag var en lite flicka och hade svårt att sova så läste min mamma en saga för mig och då somnade jag alltid så gott! En annan elev berättade att i sagans värld så står det mig fritt att fantisera och göra det till min egen historia så som jag vill tolka det. Jag kan bara hålla med om att så är det. Jag har hunnit med att läsa en del litteratur under mina veckor här, och visst är det en ynnest att få sjunka in i bokens värld och göra den till sin egen precis som den här grabben sa. Ibland vill man inte sluta läsa och när boken börjar lida mot sitt slut och författaren knyter ihop påsen då vill man inte att boken skall ta slut. Festligheterna avslutade med en skvätt champange till stora som små och visst är det så att boken är värd att firas!

Blivande Nobel pristagare?

Sen första dagen när jag kom till Lauras klass har det skett ett intensivt forskande. I en liten hörna har eleverna prövat, skrivit, prövat igen. Tändare, ljus, och glas och diverse uppgifter på experimentblad. Eleverna dokumenterar vad som händer och vilka slutsatser de kommer fram till.  I Montessori pedagogiken kommer barnen tidigt i kontakt med de naturvetenskapliga ämnena som en naturlig del av vardagen. De fyra elementen jord, eld, luft och vatten har sina rötter i Antikens Grekland. På något sätt känns det som om jag är lång tid tillbaka i tiden när jag ser skolan och tittar ut genom fönstret. Ser de gamla murarna som inte är helt intakta men  ändå!
Laura har  berättat för mig att det skulle komma två professorer i fysik. De har ett forsknings projektet ihop med universitetet i Rom. Den ena forskaren visade det sig att det är Lauras syster.Vilket inte gör det hela sämre. Idag skall det ske någon slags summering vad eleverna har lärt sig och vilka slutsatser de drar. Att det bara är vuxna på bilden beror på att jag inte får publicera bilder där man kan känna igen elever. Barnen har ett lång arbetspass tillsammans med forskarna som har en bra dialog med eleverna när de berättar om sina teser.
När passet är slut så får jag en stund med Herr professor i Fysik. Härligt med någon som kan tala engelska så bra. Jag fick frågan vad jag tyckte och vad mina reflektioner över dagens lektion var. Det jag såg var att det hela var väldigt köns dominerat av pojkarna. De tog väldigt stor plats, men forskarna gjorde ett bra jobb med att dämpa dom och att höja och släppa in flickorna i dialogen. Då berättar han att målet med hela projektet är att släppa in och uppmuntra flickor att så småningom komma att söka den typ av utbildning. Som det ser ut idag så är det 60 procent pojkar och 40 procent flickor som år vidare till universitets studier i fysik. Men han poängterar att när tjejerna väl är där så är det ingen kvalitets skillnad mellan könen. Vet inte hur det ser ut hemma men kan tänka mig att det ser ut på liknande sätt. Naturligtvis så är det ett ansvar som vi pedagoger har att redan i tidig ålder stimulera detta tänkande. Dagen avslutades med mina kanelbullar. Finns väl forskning om jästsvampar också men det nämnde vi inte något om denna dag. Kanske har vi en liten Nobel pristagare i denna elev grupp. Kanske en liten flicka?

Lena bakar ......

Skulle gärna vilja skriva Laila bakar eller i alla fall vara hälften så duktig som vad hon är inom detta område. Då skulle jag vara riktigt nöjd. Det konstiga med mig är när jag ibland bjuder på något som jag har bakat så får jag ibland frågan, vad den sorten heter och då kan det vara en väldans vanlig sort. Vill inte påstå att det smakar illa men på något konstigt sätt blir det något annat av det hela. Nå väl! Undrens tid är inte förbi så idag hade jag planer på att husera i Annas kök och tillverka kanelbullar. Jag vet att Kanelbullens dag är över och hur var det nu Essungas kommun med Lasse Björkvist i spetsen sa ............. har det med måluppfyllelsen att göra? "Skit" samma nu är jag inte på hemmaplan så nu kan jag nästan göra vad jag vill! Det hela började mycket bra och inköpen var nästan klara när jag kom till jästen. Letade i hyllorna och var inte särskilt framgångsrik på egen hand. Hade tänkt att googla på vad jäst heter på italienska men var för lat idag.Det blev stort pådrag bland killarna bakom disken för att försöka förstå genom mitt kroppspråk vad det vad jag önskade att köpa.Ja, hur förklarar man hur det ser ut när en deg jäser och det jag är ute efter är det jag ska ha innan det kan börja jäsa. Det hela blev nästan som Rita, gissa spring eller Gäster med gester. Hur som helst blev mitt upptåg ganska uppskattat, men jag tänkte för mig själv att det är lika bra att inte vända sig om när jag raskt promenerade mot kassan för att betala. Byter nog affär till nästa gång det är dags för nya inköp.Bullarna blev riktigt goda och ser nästan ut som Kanelbullar. Det är bara pärlsockret som fattas. Imorgon bjuds det på bullar på skolan!

Ingen dag är den andra lik!

En avtalad tid med Laura per telefon är alltid lika spännande. Det har klickat några gånger och att kommunicera på telefon är betydligt svårare än när man har varandra på tu man hand. Hur som helst låg jag i sängen för länge och helt plötsligt fick jag väldigt bråttom för att hinna till vår avtalade tid. Fem minuter på toa, fem minuter frukost och iväg som en rem till Metron. Kaffet hanns inte med och som en koffein beroende person så tänkte jag att jag hinner nog en på vägen. Det fina med att dricka expresso är att det tar endast några få minuter, starkt och gott och giftet varar länge och ännu en fördel är att du inte behöver att uppsöka toa på knappt hela dagen när du dricker kaffe på detta sätt. Har funderingar på att köpa en expresso bryggare. Jag får se vad resväskan tål efter sex veckor i Rom. Men om så är fallet så bjuds det på gott starkt kaffe på Bergsgatan 5 för den som vill ha sig en kick fortsättningsvis. Laura var försenad en kvart och jag stod på vår mötesplats om inte in time so on time! Blev nervös att vi hade missuppfattat varandra, men så var inte fallet och blev genast glad att se Laura komma med andan i halsen. För mig är det inga problem med för vanligtvis så är det jag som kommer flåsande.
Dagens aktivitet var att besöka Claudios bror som var arrangör för en trädplanterar dag i sitt närområde. Intill sin bostad finns ett grönområde där det finns planer på att bygga en kyrka och andra byggnader. Det vill inte människorna i området utan de låter sig inte nöjas med det utan tar saken i egna händer. Familjer kommer strömmande med träd och buskar. Gamla och unga bidrar med sin insats av olika slag. Claudio och Laura har ordnat med en aktivitet för barnen så alla är sysselsatta. Även jag blir involverad i denna aktivitet och det passar ju bra för en klipp och pysselfröken som jag. Barn är inte så knussliga så jag blir snart accepterad som gräv, klipp, knyt och snurrhjälp. Till slut lyckas även en ovan fröken få upp sin snurra i luften med ett oväntat gott resultat. Roms egen (AT reporter) kom för att göra ett reportage om dagens händelser. Jag kan tänka mig att en lista med namninsamlingar kommer komma inom kort.Som en god avslutning på etapp ett för den dagen var en god lunch. Resterande del av dagen tillbringar Laura och jag på Musei di Villa Torlonia. En härlig byggnad med vackra målningar och mosaik i underbara färger. Tyvärr han jag inte ladda batteriet till kameran av naturliga skäl med min rivstart på morgonen så därav är bilderna endast arkiverade i mitt minne.  

Allt i sin ordning igen!

Torsdagen skyfall fick en del konsekvenser. Metron stängdes av, vatten stod högt på gatorna och skolgården såg ut som en enda stor simbassäng. Barnen var lyckligare än någonsin. Tror inte att det spelar någon större roll vilket land barnen kommer ifrån så är det frestande med vattenpölar precis som i sången .......  Hej, sa Petronella i från Plaskeby. Fåglarna på min springrunda hade helt plötsligt fått ett stort fågelbad på några timmar. De var lika lyckliga som barnen. Dränering är dom inge bra på i Rom. Claudio ( Lauras man) berättade att de försöker att hitta ett bra träd som kan ersätta alla träd i stadskärnan.Ungefär som när man byter ut en maskinpark. Lövträden håller på att slamma igen hela avlopps systemet.

Men efter regn kommer solsken  och det stämmer gott! Jag har hängt in min regnkappa och hoppas att vi inte kommer ses förrän jag  packar ner den i resväskan igen. Men trots en blå himmel så har hösten kommit till Rom fast inte så långt som hemma. Kyliga mornar och Romarna har tagit fram sin höst mundering. Tror att jag är en av dom få som fortfarande traskar omkring barfota. Vill inte släppa taget!
En solig höstdag som denna hade jag tänkt mig en tur till Firenze som tar en timma med tåg. Jag var tydligen inte den enda som var sugen på en tur utanför Rom. Det var bara att gilla läget eftersom tåget var fullbokat.
Då var det bara att ändra planer vilket inte är svårt eftersom staden har mycket att erbjuda. Under dessa veckor har jag hunnit varit runt en del så jag tog en favorit i repris. Trestavere som ligger andra sidan Tibern är ett favoritställe. Mysiga gränder och ett otroligt folkliv. Dessutom shopping som jag inte kan sticka under stol med att jag gillar. Italienarna har mycket god smak och det finns något till alla. Gick och nynnade på brevet från kollonien av Cornelius och när jag kom till att det vore väl en god gärning så höll jag med om att skicka mera pengar vore inte fel även om jag inte har spelat bort dom på tärning. När det var lunch dags fick jag sällskap av ett trevligt sällskap från Stockholm och kom på mig själv att detta är det andra tillfället som jag pratar svenska på fyra veckor. Trevligt i alla fall!  Mörkret lägger sig vid sju snåret och då var jag framme vid San. Giovanni som är en gigantisk kyrka. Det hördes vacker kyrkosång från kyrkan och stannade till för att lyssna. Jag går inte så ofta i kyrkan men tycker mycket om musiken. Som en kontrast till dessa historiska byggnader så har de en storbild utanför precis som på vilken konsert som helst. Modernt och gammalt om vart annat. Eftersom jag bara har mig själv att resonera med så konstaterade jag efter dagens slut att en dag att minnas i vinterkylan.

En grå massa!

Vaknar av ett ljussken som tränger in mellan jalusin och ett väldigt brak som ekar mellan de höga huskropparna. Kan det vara möjligt att det är åskan och att det är regn som jag hör. Kryper upp ur min säng och gör ett konstaterande att så är fallet. Ska det regna så så sker det med dunder och bång! Eleverna har pratat, skrivet om hösten i flera veckors tid och jag tycker att den har lyst med sin frånvaro. Men solen har lyst! Får höra av Anna att idag är det inte möjligt att åka metro för den är redan avstäng på grund av ovädret. Ni ska veta att det var med ett visst motstånd som regnkappan hamnade i resväskan. Men ...... nu är jag glad för min fina regnkappa! Tack Gabor, Thomas och Didriksson.
Forskning är en viktig del av skolvärlden för att vi ska utveckla metoder för våra elever så att de får en optimal lärandemiljö. Forskning sker på alla områden fast med olika tyngd beroende på vem som är beställaren och vilka muskler som finns i penningpåsen. Läste en spännande artikel på morgonen som handlar om sociala medier och dess konsekvens på hjärnan över tid. Med tanke på gårdagens inlägg. En intressant läsning för är det något som våra barn tillbringar mycket tid vid så är det vid datorn. Det gäller nog även oss vuxna lite till mans.
Läkaren John Williams har gjort en studie på 125 universitets studerande och deras användande av sociala medier. Med hjälp av hjärnskanning har forskaren funnit en direkt länk mellan antal FB vänner och mängd grå hjärnsubstans. Grå hjärnsubstans är hjärnvävnad där mentala processer pågår. Fyra hjärn regioner påverkas av antalet FB. vänner. Mandelkärnan som är inkopplat med vårt minne och våra känslor.En annan region sköter avläsandet av sociala signaler och en annan hjälper oss att navigera. En viktig fråga är om internet användandet kommer att förändra våra hjärnor vilket är en spännande tanke kanske. Kommer forskarna att ge oss svar på dessa frågor? En aspekt till att tänka på i undervisningssituationer!
På Montessori skolan här lyser datorerna med sin frånvaro. I första hand har det nog med ekonomi att göra. Montessoripedagogiken är i högsta grad förenligt med IT och att datorer skapar fantastiska möjligheter. Vid forskning är det ovärderligt att hämta kunskap och information framför allt när eleverna är äldre. Inom Montessoripedagogiken har man alltid strävat efter att barnen skall vara väl förtrogna med den senaste tekniken. Hade Maria Montessori levat idag så hade hon varit uppkopplad på internet!

En början, en mitt och ett slut

Det finns många sätt att uttrycka sig i skrift på. Tror aldrig att möjligheterna har varit så många någonsin. På framfart är sociala medier såsom Facebook, Twitter och inte minst alla bloggar som växer upp som svampar efter en fuktig och varm sommar. När mina äldsta barn var 15 år så hade vi som en regel att då skulle det kunna bli en mobiltelefon i födelsedags present. Nu är det få barn i tidig ålder som inte är ägare till en sådan. Automatiskt har det skapats ett sms språk. Allt sker i raketfart och det är inte lätt att hänga med i utvecklingen. Det skrivna ordet blir lätt svart eller vitt och kan lätt misstolkas beroende på mottagaren. Vår uppgift i skolan är att hjälpa våra barn att bli goda skribenter. Att kunna vara en god läsare är viktigt men inte mindre viktigt att kunna uttrycka sig i skrift. Nu till rubriken och det är där vi brukar börja med våra små.Den röda tråden inte att förglömma.

I Montessoriförskolan börjar man arbeta med de tio geometriska formerna som en förberedelse för barnets hand att skriva. Enligt Maria Montessori så är barnen som mest mottagliga för läs- och skrivinlärningen redan på förskolan. Det stämmer gott för barnen skriver mycket redan i första årskurs. I skolan inleds grammatik studierna med ordklasserna. Varje ordklass har en symbol och pedagogen berättar en spännande historia om varje ordklass och dess symbol. Barnen använder symbolerna och lägger dom ovanför färdiga meningar. Ett materiel som jag tror hjälper eleverna att komma ihåg och utveckla grammatiken som ibland känns jobbig. Eleverna använder skrivandet hela tiden. De forskar, skriver, forskar och så håller de på. Naturligtvis är skrivkunskaperna olika för alla elever men ser sällan någon som klagar att de inte vet vad de ska skriva. Skrivångest vill vi inte ha på schemat men det är lättare sagt en gjort. Under några regniga dagar i somras röjde jag på vinden och blev sittande med gamla skrivböcker och brev som jag skrivit till min farfar och mormor som jag sparat i min första skolväska. En härlig läsning! Rättat med rödpennan av en ambitiös fröken. Siv Berggren heter hon och var min första fröken. Hon var snäll och henne tyckte jag mycket om.En fröken som betytt mycket för många barn. Läste i AT häromåret att hon var sökt av någon som ville komma i kontakt med henne.Jag tror att det var ett sommarbarn från Tyskland om jag inte minns fel.  Bland alla mål som eleverna skall uppfylla i dagens skola så inte att förglömma att relationen mellan lärare och elev är det allra viktigaste för kunskapsinhämtningen. Den senaste forskningen säger att den viktigaste aspekten för att en elev skall lyckas i skolan är en god pedagog. Då menar jag en skicklig pedagog med ett stort hjärta är viktiga ingredienser  för ett bra resultat. Allt behöver och kan inte vara roligt i skolan, men det är kul att kunna skriva!

Rubriken blev inte som jag hade tänkt den här gången!

Ett telefonsamtal från min vän Laura ...............Lena du har väl inte glömt danskursen ikväll? Så var fallet men man kan ju snabbt tänka om. Jag var egentligen ganska trött och hade redan börjat gå ner i varv och denna kväll skulle bli precis tvärtom. Tog metron  ( som numera är min vän ) och fick lite ställtid på att fundera på vad denna kväll skulle erbjuda. Förstod ju att det inte var någon buggkurs och ingen Tångahall heller. Vi skulle dansa Pizzika som är en gammal traditionell folkdans. På plats i ett gammalt kulturhus är ett femtiotal  personer samlade och orkestern består av tre musikanter med dragspel och tamburiner. Ingen Lasse Stefan här inte! Lite nervös är jag nog men det är bara att räta in sig i ledet och försöka ta till sig instruktionerna så gott det går, och att kompensera min bristfälliga italienska med mitt synintryck. Dessa damer går runt och tittar på deltagarna och ser till att alla får den rätta hållningen. Sträckt rygg, god hållning och lätt böjda knän. Värsta alpintränigen och jag som hade sprungit före jag kom hit! När grundstegen sitter så är det hela igång med besked. Musikanterna drar igång det hela så det ekar i hela lokalen. Hade det varit i Sverige hade de ringt hyresgästföreningen omedelbart! Häftigt kan man lugnt säga. Dammet ryker på det gamla trasiga stengolvet och svetten börjar snart lackas på samtliga deltagarna. Skjortorna är alldeles blöta på männen och på mig likaså.Emellan våra danspass som är långa dansar kvinnorna på ett helt  fantastiskt sätt! Det går åt mycket vatten och de som är erfarna från dessa tillställningar tar upp sina näsdukar och torkar sina svettiga pannor. Något mer genuint och äkta glädje vet jag inte om jag får uppleva mer på denna resa. Finns ett erbjudande kvar på tisdag igen och jag får se om jag tar den utmaningen. Det hela avslutas på uppmaning av damerna om vi vill kunna gå imorgon så är det dags för att tänja ut våra ömmande benmuskler. Jag gör precis som dom säger och försöker att vara en duktig elev!