Allt i sin ordning igen!

Torsdagen skyfall fick en del konsekvenser. Metron stängdes av, vatten stod högt på gatorna och skolgården såg ut som en enda stor simbassäng. Barnen var lyckligare än någonsin. Tror inte att det spelar någon större roll vilket land barnen kommer ifrån så är det frestande med vattenpölar precis som i sången .......  Hej, sa Petronella i från Plaskeby. Fåglarna på min springrunda hade helt plötsligt fått ett stort fågelbad på några timmar. De var lika lyckliga som barnen. Dränering är dom inge bra på i Rom. Claudio ( Lauras man) berättade att de försöker att hitta ett bra träd som kan ersätta alla träd i stadskärnan.Ungefär som när man byter ut en maskinpark. Lövträden håller på att slamma igen hela avlopps systemet.

Men efter regn kommer solsken  och det stämmer gott! Jag har hängt in min regnkappa och hoppas att vi inte kommer ses förrän jag  packar ner den i resväskan igen. Men trots en blå himmel så har hösten kommit till Rom fast inte så långt som hemma. Kyliga mornar och Romarna har tagit fram sin höst mundering. Tror att jag är en av dom få som fortfarande traskar omkring barfota. Vill inte släppa taget!
En solig höstdag som denna hade jag tänkt mig en tur till Firenze som tar en timma med tåg. Jag var tydligen inte den enda som var sugen på en tur utanför Rom. Det var bara att gilla läget eftersom tåget var fullbokat.
Då var det bara att ändra planer vilket inte är svårt eftersom staden har mycket att erbjuda. Under dessa veckor har jag hunnit varit runt en del så jag tog en favorit i repris. Trestavere som ligger andra sidan Tibern är ett favoritställe. Mysiga gränder och ett otroligt folkliv. Dessutom shopping som jag inte kan sticka under stol med att jag gillar. Italienarna har mycket god smak och det finns något till alla. Gick och nynnade på brevet från kollonien av Cornelius och när jag kom till att det vore väl en god gärning så höll jag med om att skicka mera pengar vore inte fel även om jag inte har spelat bort dom på tärning. När det var lunch dags fick jag sällskap av ett trevligt sällskap från Stockholm och kom på mig själv att detta är det andra tillfället som jag pratar svenska på fyra veckor. Trevligt i alla fall!  Mörkret lägger sig vid sju snåret och då var jag framme vid San. Giovanni som är en gigantisk kyrka. Det hördes vacker kyrkosång från kyrkan och stannade till för att lyssna. Jag går inte så ofta i kyrkan men tycker mycket om musiken. Som en kontrast till dessa historiska byggnader så har de en storbild utanför precis som på vilken konsert som helst. Modernt och gammalt om vart annat. Eftersom jag bara har mig själv att resonera med så konstaterade jag efter dagens slut att en dag att minnas i vinterkylan.