En vecka har gått!

Igår var det en vecka sedan jag landade på Fiumicinos flygpats. På denna korta tid har jag fått vara med om så mycket.Så många nya intryck och så många nya kontakter på denna korta tid. Skolveckan har varit intensiv och spännande!I fredags eftermiddag fick jag samma känsla som hemma på Fridhemskolan..Det ska bli skönt med helg! Halv fem står föräldrarna på rad för att möta sina barn. Trots att klockan är mycket och att det är fredag så ser barnen oförskämt pigga ut. Mina reflektioner över veckan som gått är att det är fantastiskt härliga barn. Jag har  fått en hel del små italienska vänner. Pojkarnas hjärta vann jag ganska snart när jag frågade om deras favoritlag är Roma eller Latzio? De blev imponerade av att en fröken från Sverige har koll på fotbollsfronten. Några elever har tagit på sig rollen att lära mig så mycket italienska som möjligt. Vi skriver glosor för brinnande livet som sedan blir min hemläxa. Den här veckan har det blivit närmare 200 stycken och det kostar på att lära in alla dessa nya ord för mig. Dagen därpå "kollar" de om jag gjort min läxa och de blir så glada när jag kan och det blir jag också. Att lära in ett nytt språk är inte så lätt. Som vuxen förstår man mycket utav sammanhanget och dessutom har jag också mina egna erfarenheter som är till god hjälp för mig. Förstår de elever som vi möter i klassrummet hur svårt det kan vara att hänga med när man inte är trygg och bekant med språket. Dessa elever måste vara riktigt trötta efter en skoldag.Vi ställer ganska höga krav på våra nyanlända elever. Dessutom är det en utmaning för oss pedagoger att driva en bra undervisning för dem och andra elever på samma gång. En nyttig erfarenhet för mig att känna känslan att inte förstå. Dessutom är jag här alldeles frivilligt!
Förutom att jag har en fantastisk möjlighet att sätta mig in i hur skolan fungerar i Italien så öppnar sig fler dörrar för mig. De människor som jag hittills träffat har gjort allt för mig. De har visat mänsklig omtanke och en ödmjukhet som gör att jag känner mig som en del av dom. De vill dela med sig av sin kultur och behandlar mig som en familjemedlem. Det vore nog lite konstigt om man inte provade på att äta pizza i Italien. I torsdags var det dags att prova på det i pizzans hemland. Man beställde pizza efter hur mycket dom vägde vilket är en smart affärsidé. Speciellt om du tillhör den gruppen som har beslutsvånda vilken slags pizza du vill avnjuta för dagen. Kvällen avslutades med ett besök på operan där vi såg en modern version av Trollflöjten.Fungerade alldeles utmärkt trots att jag inte kan språket.Dessutom hade jag sett den förut och hade förkunskaper som vi pedagoger så ofta pratar om i detta sammanhang med ett nytt språk.

Stadsvandring på egen hand var målet för lördagen och nu kan jag börja bocka av en del av de platser som är obligatoriska att se i Rom. Först ett besök på Pantheon som är en av alla vackra kyrkor i Rom. Ett annat måste är att besöka Fontana Di Trevi och visst blir man lite sugen på att stoppa i fötterna. Den friheten som Anita Ekberg tog sig är lite väl vågat. Det räcker väl med att EN svensk blondin tagit sig ett dopp i fontänen! Eller? Numera behöver man inte tveka eftersom det är strikt förbjudet att bada i Roms fontäner. Då skall ni veta att det är frestande i sommarvärmen. Slutmålet var att se Spanska trappan och dess vackra vyer över staden. Idag var det en liten manifestation som dottern Klara i  familjen deltog i. Ett kultur projekt som skall knyta kontakter med andra ungdomar i Europa. När jag väl mött upp familjen återstod en sak till. På Piazza Navona  hölls ett politiskt möte med en mycket engagerad politiker som familjen ville lyssna till. Sättet att framföra sitt budskap på är något helt annat än vad vi är vana vid när våra politiker håller tal. Det här låter mer som om det gäller liv eller död. Trött i fötterna efter en dags promenerade i ett kokande Rom.