Ord, ord mera ord .........

I våra styrdokument pratar vi om tala, läsa och skriva som en demokratisk rättighet i vårt land. Jag kan bara hålla med läroplansförfattarna om att det är en av den viktigaste uppgiften som vi har i skolan. Blir dagligen påmind om vikten av att kunna språket där du befinner dig. Hur språket utvecklas hos oss människor ser lika ut  men vi föds till olika förutsättningar och det känns orättvist. Redan i mammas mage börjar barnet känna igen språkljud. Maria Montessori var mycket intresserad av barns språkutveckling. Hon beskriver på följande sätt att vid 5-6 månader uttalar barnen stavelser. När barnet är 1 1/2 -2 år så talar hon om en ordexplosin. Efter 2 års ålder kommer en meningsexplosion. Jag befinner mig just nu i en ordexplosion och har en stark önskan om att en meningsexplosion skall ske.Det lär nog dröja! Kropps språk är ett slags språk. Det är lätt att bli avslöjad när de glatt frågar om jag förstår, och för tionde gången börjar det bli pinsamt och jag nickar och säger ........SI!  men ser förmodligen ut som ett frågetecken hela jag. I Italien är inte engelska ett självklart andra språk. På "min" skola börjar de att undervisa engelska redan i första klass. Det är genom lek och ser ungefär ut som hemma. Men jag upplever att redan när de går i fyran så är det en markant nivå skillnad här och hemma. Våra barn är riktigt duktiga på engelska! 

Teckenspråk är ytterligare ett språk som inte är minst lika viktigt för många människor. Besökte en annan skola idag och där gick en liten grabb med Downs syndrom i klassen. Det kliar i mina fingrar när jag vet av erfarenhet vilket stöd det är för hela språkutvecklingen, för en liten kille med de svårigheter som han har att lära sig att skriva och läsa. Som pedagoger kan vi inte nog betona vikten av ett gott språk för våra barn oavsett vilket land vi bor i!